En korsnäbb kommer sällan ensam

Efter att ha varit borta i ett halvår dök de upp idag. Fyra större korsnäbbar svepte ivrigt kyppande in över myrtallskogen på Vidmoren, Myckle. De landade tacknämligt för mig alldeles i närheten där jag stod, vilket gav mig en bekväm möjlighet att granska dom närmare.

I ett lätt silverglänsande snöfall rörde dom sig sedan i de låga tallarna endast avslöjade av det korsnäbbstypiska rasslet och dunsandet från fallande kottar. Möjligen blev jag till slut för närgången, korsnäbbarna markerade oroligt uppbrott med ett stegrande kyppande och drog strax därpå snabbt iväg och försvann över skogen. Jag lyssnade en stund på det bortdöende flyktlätet. Nu förväntar jag mig fler korsnäbbar framöver. En korsnäbb kommer sällan ensam.